Retoriska färgfunderingar (Inzpira 5 2012)

Det finns vissa saker man ska akta sig lite för i scrapbookingvärlden. Jo, man kan lätt tro att det är en beskedlig hobby utan livshotande faror, men inte nog med att småsår från vassa papperskanter svider som attan och lätt attackerar om man inte är på sin vakt, det finns andra livshotande farligheter i svängen också.

När jag säger livshotande menar jag egentligen snarare ”vägghotande”.
Det är nämligen så, förstår ni, att vår lägenhet har helt vita väggar. I alla rummen är väggarna vackert, vilsamt vita. Det var inte vårt val, utan hyresvärdens, men vi klagar inte. Utom ibland, när vi råkat luta oss mot väggen när vi ska ta på oss skorna. Eller när vi stekt någonting som stänkt, eller så. Det är nämligen takfärg på våra väggar.
En sak med takfärg som är väldigt bra, är att den är billigare än väggfärg. En annan sak som kan vara rätt bra, om man gillar sånt, är att den är matt i finishen. En sak som däremot inte kan sägas vara så våldsamt eminent med just takfärg (speciellt på väggar) är att den är väldigt porös och lätt drar åt sig fett och minsta lilla smutsfragment från till exempel en hand som råkar ha färg på sig…

Om man då tänker sig att man har ett mycket litet pysselrum med dylika väggar och att man i detta pysselrum vill öppna en flaska ny distress re-inker, då får man gärna föreställa sig att man gör detta med flaskan åt rätt håll, liksom. Inte lutande med pipetten neråt. För om man inte håller flaskan upprätt kan det råka visa sig att locket inte riktigt sitter på plats och då kan det hända sig att man (i och med att det är ett MYCKET litet rum vi talar om, och att vägarna därmed är exceptionellt svåra att lyckas missa) råkar färga ett par kvadratdecimeter av väggen, sisådär, i en snygg grön färg.

Rent retoriskt sådär, då – eftersom det här naturligtvis inte hände mig utan det var tjejen som skrev brevet som heller aldrig hade gjort det (och sedermera inte hamnade i en brevfilm i Bullen) kan man då tänka sig att sagda vägg inte är så värst populär i all sin kamouflagemönstradhet.
Man kan också tänka sig att innehavaren av sagda rum tackar en högre makt för uppfinnaren av stämpelrengöringsmedel som inte bara sveper in ett mycket litet pysselrum i en slags nostalgisk tuggummidoft, utan även lyckas med konststycket att rengöra både golv och vägg. Till och med om de är målade med takfärg.
Rent retoriskt då, alltså…

 



Publicerad i Inzpira Magazine 5/12 - utgivningsdatum 23/10-12