tisdag, december 18, 2012

Traditioner (Inzpira nr 6 2012)

Det är ju det där med traditioner. Saker man liksom bara måste göra, för annars känns inget riktigt rätt. Såhär års drabbas större delen av befolkningen av ett slags skenande OCD och alla bara MÅSTE fixa alla de där sakerna som ”hör till” för annars blir det nog inte riktigt jul.
Sån är den, julen!
Alla traditioners mesta högtid och de fixa idéernas allra heligaste dag. 340 dagar om året, eller så, är vi rätt normala (jämförelsevis), allihop – men så fort det lackar mot jul blir vi som besatta av små detaljer.


Man ska göra glögg och äta lutfisk och skicka egenhändigt ihopknåpade julkort och skriva julrim till alla paketen. Det hör liksom till att man tar en nubbe till sillen (fast man egentligen inte gillar nubbe. Eller sill.) och man ska ha mandel i gröten och alla barnens hemgjorda pynt i den evinnerliga granen som man köpt för dyra pengar och som egentligen bara får en att nysa – och som tvingar en att dammsuga mer än man egentligen har lust med (för den barrar ju så förfärligt).


...och så alla krönikor om jul, dårå. Jag menar – hur många personer kan EGENTLIGEN skriva om jul, traditioner (nya eller gamla eller rena avsaknaden av sådana) utan att man får lite skavsår i ögonen av att läsa dem?
Här skulle vi nästan kunna göra en liten tävling! Alla skickar in sin kvalificerade gissning, och så ska man räkna alla mandlarna i grannens gröt samt sjunga Stilla Natt baklänges på Inzpiras telefonsvarare, och VIPS kan man vinna en trevlig natt i ett lugnt och stillsamt rum med madrasserade väggar…
Men riktigt så roligt ska vi inte ha det. Faktiskt.
För vet ni vad? Jag tänker vara helt ”wild and crazy” och skriva om något annat. Jag är liksom redan KLAR med julskriverierna och nu tycker jag att det är dags att ägna tankarna åt något helt annat.


Vardagar!


Under 2013 har jag nämligen tänkt haka på den där trenden som svepte över USA redan i förrfjol, men som jag (eftersom jag är lite seg i starten) inte kommit mig för att prova förrän nu. Project Life. Ni vet, den där idén att man ska dokumentera sin vardag och försöka förenkla sin skapandeprocess en liten, liten gnutta genom att ta ner den i format. Ofta scrappar man små 4x6-tumskort som man sätter in i speciella plastfickor, och det finns inte några regler för precis hur många kort man får lov att göra. Eller hur få.

Jag gillar sånt. Lite vardagsanarki vid pysselbordet!


Därför avrundar jag detta inte-särskilt-juliga inlägg med ett litet upprop: Gör slut med finpysslet! Kanske inte för alltid, eller hela tiden, men våga i alla fall ha en liten flirt med en vardagsdokumentation. Inled en romans med dina helt vanliga dagar och skriv en kärleksförklaring till rutinerna! Traditioner FINNS nämligen, även när det inte är jul. Vi tittar bara inte så himla noga på dem, eftersom de är så vardagliga…!


Ta de här 365 dagarna, som år 2013 bjuder på, och utnyttja dem till att utforska ditt eget liv. Vem vet? Du kanske hittar massor av guldkorn som du glömt att se, bara för att de är alldeles för nära inpå. (Och alla dammråttorna i livsvrårna? Dem kan du slänga ut, en gång för alla!)


Med önskan om ett vardagligt, lagom navelskådande och väldigt väldokumenterat nytt år,







Publicerad i Inzpira 6/2012 - utgivningsdatum 18/12-12

Inga kommentarer: